Jag har inget intryck av att min mormor var en politiskt eller statsvetenskapligt intresserad person. Det var därför övningen blev så intressant. Jag började måla mormors liv i form av flaggor, vapen och andra symboler över de som styrt över henne. Stackars mormor. Vilken röra.

Många tror att det är andra världskriget som gör det svårt att forska på det som varit tysk mark. Men sönderbombade arkiv är inte det primära problemet. Om jag hade kunnat polska, ryska eller latin hade det varit enklare. Orter har bytt namn eller heter olika saker på olika språk. Vilken religion mina anfäder tillhörde kan påverka var jag ska leta. Statsbildningar har tillkommit och gått under. Länder har ibland varit som på hjul. Gränser har flyttats när arméer klampat fram och tillbaka. 

”Min bror, pappa och farfar är födda i var sitt land men i samma hus”, sa väninnan med balkanrötter lite finurligt för ett par år sedan. 

För forskaren innebär olika länder olika arkivbildare. När diktaturer faller och myndigheter läggs ner hamnar arkiven någonstans. Var då? Om jag kan spegla den föränderliga makten kan jag bli klokare på mormors livsval och livsförutsättningar, samtidigt som jag kan bli klokare på var jag ska leta efter information. Häng med!

Kortversionen om mormor Henni Purath är att hon var född den 10 juni 1906 i Bützow och dog 20 juni 1990 i Kosta. Hon föddes under en kejsare och en storhertig och slutade sitt liv under statsminister Ingvar Carlsson (S) och kung Carl XVI Gustaf.

64 procent av sitt liv levde mormor i en demokrati eller det som var en gryende demokrati. Det hon kallade ”hemma” eller ”hemland” bytte flaggor och symboler många gånger. Periodvis hade hon ingen flagga alls. Krig, orostid och diktaturer i pluralis måhända var en procentuellt kortare del av mormors liv, men de överskuggar helt livsberättelsen. 

Bützow är en medeltida stad tre mil sydsydväst om Rostock. I dag ligger staden i republiken Tyskland i förbundslandet Mecklenburg-Vorpommern. När Henni såg dagens ljus var Tyskland Tyska riket som då var ett kejsardöme under Wilhelm II av huset Hohenzollern. Henni levde också i storhertigdömet Mecklenburg-Schwerin där Friedrich Franz IV av huset Mecklenburg härskade. Storhertigen hade ett statsministerium under ministerpresident greve von Bassewitz-Levetzow och från 1914 hette han Adolf Langfeld. Under Hennis första 12-13 år i livet fanns ingen demokrati men däremot en svart-vit-röd och en blå-gul-röd flagga. Kejsarflaggan respektive storhertigdömets flagga. 

Mormor var nio år när hennes pappa under första världskriget stupade i Västflandern i dagens Belgien. Värre skulle det bli. En omodern förvaltning, brist på demokrati, ett förnedrande nederlag i första världskriget och politiska bubblande ytterligheter ledde till revolution. Den 9 november 1918 slutade Wilhelm II vara kejsare över mormor. Han abdikerade. 

Här följde en kort tid när flera flaggor användes, men det var oklart vilken som gällde innan någon satte ner foten för den begynnande demokratiseringsperioden i Tyska rikets historia. Den 21 februari 1919 när mormor var 12 år bildades Freistaadt Mecklenburg-Schwerin, som kom att bli en del av Weimarrepubliken, som bildades den 11 augusti 1919 då mormor var 13 år. Strax efter hennes födelsedag hade kejsardömet Tyskland avskaffats den 28 juni 1919. 

Med Weimarrepubliken togs den svart-röd-gula flaggan vi känner igen från dagens Tyskland i bruk. Fristaten Mecklenburg-Schwerin gjorde det enkelt för sig och tog samma flagga som storhertigdömet haft innan. 

Hur gammal var mormor när hon första gången fick se hakkorset? Jag har ingen aning, men jag gissar att hon var väldigt ung. Hakkorset började ju användas redan i början på 20-talet. Demokratiseringen av Tyskland gick inte så bra. Mormor var 26 år när Walter Granzow från NSDAP den 13 juli 1932 blev ministerpresident i Mecklenburg-Schwerin. Den 30 januari 1933 tog Hitler makten i Tyskland. Det Tyska Riket gick in i sin tredje period, Nazityskland. 

För nazisterna var Weimarrepublikens flagga en styggelse, så den försvann illa kvickt. Kejsarflaggan återinfördes den 12 mars 1933. Under en kort tid flaggades det med två flaggor, naziflaggan och kejsarflaggan, innan NSDAP den 15 september 1935 när mormor var 29 år bestämde att kejsarflaggan tillhörde det förgångna. Från och med nu var det bara flaggan med hakkorset som gällde.

Som om detta inte var nog avskaffades fristaten Mecklenburg-Schwerin, som den 1 januari 1934 förenades med Mecklenburg-Strelitz och blev Land Mecklenburg.

Mamma och hennes storebror Gerhard är båda födda i Bützow, men han föddes 1929 i Amt Güstrow i Landkreis Rostock under Weimarrepubliken i fristaten Mecklenburg-Schwerin medan hon den 18 juni 1934 hamnade i landkreis Güstrow, Land Mecklenburg i Nazityskland med Hitler som diktator. Gerhard föddes med den svart-röd-gula tyska flaggan. Min mamma föddes under två flaggor: den svart-vit-röda kejsarflaggan och naziflaggan. 

Hade mormor någon gång swastikan som husflagga? Säker kan jag aldrig vara, men jag har svårt att tro detta. Hennes stora kärlek var morfar och det var han som stod för politiken i familjen. Han var socialdemokrat in i benmärgen, dvs tillhörde ett arbetarparti som var fiende till ett annat arbetarparti. Kommunister och socialdemokrater sattes i koncentrationsläger. Deras partier förbjöds. 

NSDAP präglade familjens liv på flera sätt. Mormor kunde först inte gifta sig med morfar på grund av den så kallade arierparagrafen. Hon var tyska men fick bara gifta sig med en tysk och vad morfar, som växt upp på barnhem, var för något stod skrivet i stjärnorna ända tills hans födelseattest efter tio års sökande år 1943 återfanns i dagens Polen. Mormor var enligt den tidens mått på sätt och vis en präktig tysk kvinna då hon födde många barn, men tyvärr var både samborelationen och makens ursprung ifrågasatt. Dessutom hade första barnet, som inte var morfars, någon form av psykiskt funktionshinder. Honom hämtade myndigheterna för att sedan snabbt per brev informera att han dött i lunginflammation. Mamma minns chocken hos föräldrarna. Heinz som varit så frisk. Att Heinz blev ett offer för Aktion T4, nazisternas förövning till förintelsen, råder ingen tvekan om. 

Varför skickades inte morfar till koncentrationsläger eller ut i krig? Han var svårt polioskadad men samtidigt stans bästa skräddare. Min uppfattning är att myndigheterna såg mellan fingrarna med hans bakgrund och åsikter. När Hitler rustade behövdes morfar i krigsindustrin. Han fick leda ett skrädderi i en ammunitionsfabrik. 

Det finns också en annan aspekt som jag tror skyddade familjen. Historiskt hade Bützow haft potential att bli en betydande stad och centrum för makt och kunskap, men möjligheten gick förlorad gång på gång. Biskopen i Schwerin hade haft sitt huvudsäte här, men det var på 1200-talet. Under några år fanns här ett universitet, men 1789 flyttades det till Rostock. Kvar fanns en pittoresk medeltida stad med ett stort fängelse, som bland annat hade politiska fångar. Att de allierade inte fann någon anledning att bomba Bützow en enda gång är ur bevarandesynpunkt positiv, men säger också något om att staden inte hade någon historiskt framträdande roll. 

När jag tänker efter kan mormor inte ha sett så mycket av swastikan under naziepoken. 1935 fick hon svåra bensår och blev sängliggande. Det fanns grannar som knappt kände till mormors existens. Hon gick ju aldrig ut. 

Den 30 april 1945 blev min 38-åriga mormor diktatorlös i tre dagar. Hitler tog livet av sig. Tre dagar senare hamnade mormor under Stalin. 

Den 3 maj 1945 samlades Bützows invånare på torget och beslutade sig för att hänga ut vita lakan från fönstren som tecken på kapitulation. Morfar skrek åt min 10-åriga mamma att springa hem, vilket hon gjorde. Därmed slapp hon se när sovjetiska tanks körde över några medborgare i samband med att röda armén gjorde entré i staden. Förutom att ryssarna släppte ut samtliga fångar från stadens stora fängelse (läs: allt från politiska fångar till mördare och andra banditer) så ägnade de sig åt massvåldtäkter på allt från barn till gamla på order av sina befäl, att äta sig genom diverse bostäder samt att sätta en 12-årig flicka som varit scoutledare på ett tåg till Sibirien. Av detta såg nog min mormor inte mycket. Hon var sängliggande med sina bensår. 

År 1871 hade Tyska Riket uppstått. Den 23 maj 1945 upphörde det att existera. Mormor var därmed både statlös och flagglös. Hon bodde i det som på byråkratiska kallas Upphört land. Det forna tyska riket var nu indelat i fyra zoner, varav den franska och sovjetiska var de allra sämsta att ha hamnat i. Mormor hade otur och hamnade i den allra värsta av dem alla: SBZ, Sowjetische besatzungszone, som vardagligt kallade sovjetzonen eller östzonen. Administrativt lät ockupationsmakten henne bo kvar i Landkreis Güstrow, Land Mecklenburg.

Swastikan hade snabbt blivit omodern och segrarmakterna förbjöd den slutligen 30 augusti 1945. Säkerligen vajade den nya brutala diktaturens flagga, hammaren och skäran, här och där i Bützow, men den var inte medborgarnas utan ockupationsmaktens. 

Att förstå vad som vajade på flaggstolparna 1945-59 i SBZ, Sowjetische besatzungszone, är inte helt lätt att begripa. Det var en artikeln om veligheten kring flaggan som fick det att klarna något. Att Tyskland skulle delas hade stått klart länge men Moskva ställde till det. 1948 hade den nybildade folkkongressen tre flaggor att välja mellan. En helt röd, kejsarflaggan och Weimarrepublikens flagga. Den röda avfärdades snabbt. Folkkongressen i Berlin ville ha den röd-svart-gula, men ryssarna var emot och så blev det med det.

Nesligt nog hann Västtyskland före och antog Weimarrepublikens flagga den 23 maj 1949. Några dagar senare lämnades en ny ansökan om den röd-svart-gula in till östzonens folkkongress, som antog flaggan i oktober 1949. Det flaggades alltså med samma flagga parallellt i öst och väst fram till 1 oktober 1959 då DDR antog sin flagga med DDR-emblemets råg, hammare och passare på Weimarrepublikens flagga.

Vad har denna flaggstrid med mormor att göra? Egentligen inget alls. Vid 17-tiden den 3 juli 1949 lämnade nämligen min 43-åriga mormor SBZ, Sowjetische besatzungszone, i en roddbåt från Warnemünde. I hamnen i Rostock-Warnemünde borde mormor ha sett C-Pennant, det vill säga den flagga som ockupationsmakten tagit fram och som tyska handelsfartyg skulle använda. Hon såg nog också hammaren och skäran. Två dagar senare klev hon och familjen iland på svensk mark. Från och med den 5 juli 1949 var mormors flagga blågul. 

När mormor anlände till Sverige var Gustav V kung och Tage Erlander (S) statsminister. Mormor klev iland i Skåne, vid Falsterbohus. En kort tid fick familjen bo på Citadellet i Landskrona. Där fick de bo med Allmänna säkerhetstjänsten, föregångaren till Säpo. Men inget emblem för säkerhetstjänsten fanns vid detta tillfälle så emblemet uteblir från berättelsen.

Den 27 juli stod det klart att familjen fick tillfälligt uppehållstillstånd som politiska flyktingar. Morfar började sin anställning på Kosta glasbruk den 11 augusti 1949. När DDR grundades den 7 oktober 1949 var mormor alltså smålänning och kronobergare och bodde i Uppvidinge härad. Formellt skrevs hon med sin familj i Ekeberga församling i Ekeberga landskommun den 30 augusti 1949.

Tyvärr kan man inte skaka av sig en diktatur hur lätt som helst. Släkt fanns kvar i det forna hemlandet, bland annat mormors mamma. Kontakter med utlandet övervakades av säkerhets- och underrättelsetjänsten Stasi och dess utlandsavdelning HV A, Hauptvervaltung Aufklärung. Mamma minns en mystisk man som dök upp i Kosta på 50-talet och visste vad alla tyskar hette och var de bodde, och som besökte morfar. Vad de pratade om vet hon inte men hon var rädd, inte för morfars skull utan för läkten som blev kvar i DDR. Den östtyska flaggan, som antogs 1959 medan mormors mamma ännu levde, och Stasis emblem, skuggar mormors livsberättelse. Diktaturens tentakler nådde ofta längre än många tror. 

Mormor bodde kvar i Kosta fram till sin död 1990, men hon bytte kommun. Vid kommunsammanslagningen den 1 januari 1971 då mormor var 64 hamnade hon i Lessebo kommun, vars vapen är pappersbruk och glasblåsning. Kosta kom att prägla familjens liv och mormor, född Purath kom från glasblåsarsläkt. 

Henni bodde längst i Sverige (41 år), tätt följt av Tyska Riket (knappt 39 år) varav i Weimarrepubliken respektive kejsardömet (13 år vardera) och Nazityskland (12,5 år). Kortast tid levde mormor i ett intet eller under ockupation (4,5 år).

Hela övningen, att skildra mormors liv ur statsvetenskapligt perspektiv, gjordes efter ett föredrag av Thomas Fürth om att släktforska utanför Norden. Jag har nu färdigställt mormors liv från vaggan till flaggan, från flaggan till graven. Det finns säkert någon petimäter som hittar fel. Upplysningar om sådana fel tas tacksamt emot.