I flera år har min man Gunnar Ekberg varit lite avundsjuk då jag visat mig ha skotsk släkt. Men även han tillhör numera den lyckliga skaran. Bland annat stammar han via baron Claes Edward Barnekows möderne efter skottar som kom till Danmark antingen i slutet av 1400- eller början av 1500-talet. De två grenarna Lyle och Llewelyn bosatte sig i Helsingör där de blev både borgmästare och Öresundstullare. I synnerhet Leyel eller Lejel som de kallas i Danmark, gör fortfarande än i dag starka avtryck i Helsingör. 

Det är oklart vem av familjen Llewelyn som slog sig ner i Helsingör. Kanske var det Thomas Llewelyn, som påstås vara född i början på 1400-talet. Om honom vet jag inte mycket mer än att han troligen var född i Montrose i Skottland.

Sonen David Thomesen, som alltså fördanskade sitt namn, uppges vara född i Montrose i Skottland på 1480-talet. Första gången han nämns som borgmästare i Helsingör är 1511 och 1513. Han levde enligt källorna i februari 1541.

Gunnar Ekberg hälsar på sin farfars morfars mormors farmors mormors mormors far Fredrik Leyel som samlade in Öresundstullen. Eller om det är hans far Sander Leyel som är avbildad på muralmålningen i Helsingör.

David Thomesen fick minst tre barn och hans dotter Elline Davidsdatter, född 1510, gifte sig med lord Andrew Lyles son Alexander Lyle.

Både Andrew Lyle och sonen Alexander Lyle invandrade från Skottland. Alexander Lyle blev både borgmästare (1536) och Öresundstullare. I Danmark fick han namnet Sander Leyel och som affärsman var han orädd. Trots krig fortsatte han sin handel och vann gunst hos kung Christian III genom att skänka honom vin. Som tack stod kungen fadder åt en av sönerna och kungen bodde även ibland hos Leyels på Stengade, läs mer här.

Även sonen Fredrik Sandersen Leyel (född cirka 1536) blev Öresundstullare (1583) och var borgmästare i Helsingör (1591-1601). 

Den som besöker Helsingörs domkyrka Sankt Olai hittar Fredrik Leyels epitaf här. Den är den största i hela kyrkan, så den kan man inte missa. Man kan också sitta i hans kyrkbänk där inspektionen lyder:

Min Gudt teng paa din barmhertighedt og godhedt, ladt meg icke beskemis a mine fiender skule icke gledis off ver meg
Fredirich Leijel

Tänkt att Gunnars anfader 13 generationer bort satt just här i kyrkan med sin familj. Fredrik Leyel stavar här sitt namn som Friedrich Leiiel.

När vi besökte domkyrkan i augusti 2019 träffade vi kyrkvaktmästaren Niels Christian Poulsen. Han blev mycket intresserad av släktskapet till Leyels. Jag tror vi var tredje eller femte släktingen som han stött på. Han tipsade oss också om att en Leyel fanns med på en muralmålning ett stenkast från kyrkan. 

Vi begav oss till Sct Anna gade där vi fann målningen på Buxtehudes hus. Den är skapad 2012 av Lara Atzori och Piercarlo Carella. Svenskar som publicerar bilder på nätet reflekterar över att Tycho Brahe och Hamlet finns med i målningen och det är ju intressant i och för sig. Men muralmålningen bör presenteras för vad den är. Den heter Sundstolden och handlar alltså om den 400-åriga epok som gjorde att Helsingör och Danmark blomstrade.

2019 besökte vi Helsingörs domkyrka. Gunnar Ekberg var inte den första släktingen till Leyels som kyrkvaktmästaren Niels Christian Poulsen träffade.

Sankt Olai kyrkas största epitaf är Fredrik Leyels. Hans tre hustrur Pernille Olesdatter, Kirstine Jensdatter och Sophie Hansdatter får också plats. Uppsatt cirka 1601 och är gjord av Statius Otto, en tysk bildhuggare från Lüneburg som även gjort högaltaret i Sankt Petri kyrka i Malmö

Öresundstullen som det heter på svenska infördes av Erik av Pommern omkring 1429 och innebar att alla skepp som ville passera Helsingör och Helsingborg var tvungna att betala tull. Sundstoldstidens 400 år fram till Öresundstraktaten 1857 gav jätteklirr i kassan för Danmark (läs: kungen), men den orsakade också tvister och krig, ty avgifterna bara höjdes och höjdes så att kungahuset bara skulle få mer kosing och bygga ännu pampigare byggnader och leva lyxliv. 

Men vem är den store mannen i muralmålningen? Kan det vara Erik av Pommern? Jag är osäker. En Leyel, troligen Fredrik Leyel, står vid kassakistan full med mynt och pekar med fingret. Lägg ner kosingen!

Öresundstullaren och kungen är alltså förutsättningen för alla de andra som är i bild. Det är till detta och den blomstrande handeln skottarna kommer. Visst är det intressant att ”utbölingar” från Skottland fick uppdraget att samla in allt detta? Antagligen fick de förtroendet då de var skriv- och bokföringskunniga. 

Allt blir mycket klarare när man ritar upp det. Skottarna kom till Danmark i och med Öresundstullen. Genom giftermål behöll man makt och inflytande men klippte banden till Danmark när Skåne blev svenskt.

Leyels hus ligger än i dag på Stengade 70 och 72-74. Förste ägare i släkten Leyel verkar ha varit Sander Leyel och därefter ägdes husen av Fredrik Leyel. Helsingörs Lexikon har utmärkt information om husen. När Fredrik Leyel dog 1601 delades egendomarna upp. 

En annan gren av Gunnars släkt var också involverad i Öresundstullen på 1500-talet. Det var Peder Oxe til Nielstrup som hade hus på Oxernes Gaard, som jag skrivit om här. Han var länsman och tullare i Helsingör. För den som besöker domkyrkan är alltså Trefaldighetskapellet Oxernes gravkapell, som uppfördes omkring 1450-1475.

Gunnar Ekberg vid Leyernes hus på Stengade.

Stengade 72-74 ägdes av familjen Leyel liksom nummer 70.

Ett barnbarn till Fredrik Leyel var Gunnars anmoder Anne Johansdatter Wilumsen. Hon gifte sig med Jacob Clausen, som var borgmästare i Malmö. Deras dotter Elline Helena Jacobsdatter född 1638 gifte sig med Jörgen Faxe eller Georgius Faxovious som han också kallade sig. Det var en dansk präst som själv hävdar att han var från ”Faxe” på Själland. Jörgen Faxe var prost på Skabersjö och i kyrkan finns en epitaf över honom, hans två hustrur och tretton barn. 

Ett av Elline Helena Jacobsdatters och Jörgen Faxes barn var Gunnars anmoder Margareta Jörgensdatter Faxe, som gifte sig med Peter Hegardt. Peter Hegardt var från Tyskland och han köpte Svenstorp och via dottern Maria Hegardt förs slottet in i släkten Gyllenkroks ägo.

Maria Hegardts bror Martin Hegard blev domprost och teolog som hade studerat i Tyskland och England. När Martin Hegard 1714 tillträdde en professur i Lund bosatte han sig i ett hus på Stora Södergatan som fadern Peter Hegardt, död 1711, köpt ett par år tidigare. När Karl XII återkom till Sverige efter kalabaliken i Bender rekvirerades huset, som var ett av få stenhus, av kronan. Martin Hegardt fick gissningsvis flytta ut. Det som i dag kallas Karl XII-huset var kungligt residens 1716-1718 och som plåster på såren adlades Martin Hegardt. Martin Hegardt utnämndes till rektor för Lunds universitet 1719 och 1727.

Peter Hegardt och hans fru har gjort avtryck i Malmö. Bland annat finns deras epitaf att beskåda i Sankt Petri kyrka och deras gravsten utanpå Caroli kyrka.

Muralmålningen på Sct Anna gade skildrar 400 år med Öresundstullen. Helsingör växte sig starkt och lockade till sig många handelsmän, varav en del var skottar. Foto: Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Har gett ut boken Det hemliga Malmö 2020 (med Gunnar Ekberg) och Om Tango 2001 - om ordlösa samtal om konsten att kramas. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: