Min farmors morfars farfars morfar Pehr eller Petter Lindqvist fick sin häst stulen den 21 februari 1710, troligen någonstans i Skåne. Hästen var swart med hwit framfoot, om någon undrar. 

Min anfader var ryttare i svenska armén. Han hade rusthåll 102 på Gåvestatorp i Kalvsvik i Kronobergs län. Han tillhörde Smålands kavallereiregemente, Växjö kompani, som deltog i slaget vid Helsingborg 28 februari 1710. Slaget leddes av min man Gunnar Ekbergs anfader Magnus Stenbock. Det blev seger mot danskarna. Kanske tack vare att Petter Lindqvist fick en ny häst. En swart häst med stiern och snopp, höger hwit bakfoot. 

Det är klart att jag blir lite nyfiken. Var det skåningar eller danskar som stal hästen? Var det en fördel eller nackdel att ha blivit av med hästen strax innan slaget? Och vad hade Pehr Lindqvist för bakgrund? Frågorna är många. Han hade antagits i december 1709 så han kan knappast ha varit med vid Poltava. 

Enligt en fantastisk hieroglyfkunnig släktforskare (som kan tyda 1700-talsstilen) fick Pehr Lindqvist en ny häst under vägen på marschen från Skåne 4 augusti 1712. Ett elva år gammalt brunt sto utan tecken. Pehr Lindqvist deltog i Karl XII:s fälttåg till Norge 1716. På marschen tillbaka störtade hans häst. Han fick en ny vid kompanimötet i Ör i juni 1718. 

Regementet deltog i andra norska fälttåget 1718, det där Karl XII gick åt pipan 30 november. Troligen fick Pehr Lindqvist göra en ny sväng till Norge. Där deltog i alla fall Ingemar Johansson Ollman, ryttare från Ollary i Jät.

Ingemar Ollman dog den 3 januari 1719 under karolinernas dödsmarsch då 3 000-4 000 (jag hittar olika siffror) av de omkring 6 000 karolinerna frös ihjäl. Ollman efterlämnade min anmoder Lisbeth Swensdotter och två döttrar, varav en nyfödd. Märith döptes i Jäts kyrka 15 oktober 1711 och Ingri Ingrid Ingemarsdotter var född 23 december 1718 och döptes i samma kyrka den 28 december.

Ett år efter karolinernas dödsmarsch gifte Elisabet Swendotter med Petter Lindqvist. Det var på Stefansdagen den 26 december 1720 och min klippa till släktforskare har hittat att han donerar till kyrkan samma dag.

Paret fick ett barn, min anmoder Sara Persdotter, född 23 november 1723 på Kalvsvik Björsagård. En trumslagare, tambur Magnus Westerberg, var ett av dopvittnen.

Petter Lindqvist fick avsked 1740 och var då ”gammal, lam och svag”. Rätt tänkvärt ty jag är 55 och han var cirka 56 år gammal. Avsked betyder inte att man fått sparken, utan att man slutar jobba helt enkelt.

Petter Lindqvist blev 80 år gammal och avled på Sunnerö i Kalvsvik. Han levde sina sista år hos dottern Sara Persdotter, som gift sig med änklingen Jöns Jönsson som var född 1714 på Sunnerö. Hans hustru, gamla hustrun Lisbet Swensdotter, dog på Kalvsvik Persgård 1755 vid 74 års ålder.