Sovjetisk-rysk tradition – folkomröstning från morfar till Ukraina

Det är med sorg jag tar del av nyheterna om att Ryssland genomför folkomröstningar i ockuperade delar av Ukraina. Jag känner så väl igen den ryska-sovjetiska traditionen. Min morfar Wilhelm Breitner var med om någon liknande 1949. 

Wilhelm Breitner med fru och sex barn hade haft oturen att 1945 hamna i den värsta ockupationszonen av dem alla: den sovjetiska. Morfar var skräddare. Initialt fick morfar tillstånd att åter verka som skräddare under ockupationsmakten.

Min morfar Wilhelm Breitner vägrade att folkomrösta i en folkomröstning arrangerad av sovjetiska ockupationsmakten. Det var många turer. Lock och pock blandades med hot och repression för att ställa in sig i ledet.

Situationen hårdnade 1949. Det stod klart på våren att Västtyskland var på väg att grundas. Sovjetmakten kontrade med att grunda Östtyskland i oktober samma år. Men innan dess, på våren, skulle befolkningen folkomrösta. Exakt vad de röstade om har jag inte lyckats hitta bevis för men min morfars vägran att rösta i ett fejkval var grunden till flykten i en liten jolle från Warnemünde via Møn till Falsterbohus den 3-5 juli 1949. Just denna folkomröstning och grundandet av DDR måste ha utlöst en massflykt, för 1949 var ett toppår för båtflyktingar som anlände till Sverige.

Här har ni ett exempel på hur frivilliga de sovjetisk-ryska folkomröstningarna kan vara. Avskriften är från första polisförhöret efter ankomsten till Sverige:  

”Efter den ryska ockupationen hade Breitners enda tanke varit att söka komma till Kanada. Troligen i början av år 1945 hade han därför skrivit till kanadensiska konsulatet i Karlsruhe för att erhålla visum till Kanada. Kort efter hade han emellertid erhållit besked, att någon visering för personer boende i den ryska zonen icke beviljades, varför han måste söka en annan utväg.

Troligen någon dag i april månad 1949 hade han från Hamburgradion hört, att ett stort antal personer flydde från den ryska zonen till Sverige.

Vid folkomröstningen i ryska zonen i mars eller april månad 1949 hade han icke deltagit i denna omröstning. Efter omröstningen kontrollerades vilka personer som icke deltagit, och uppsattes därför på en s.k. svart lista. Breitner var bland dem som icke deltagit i denna röstning och hade därför uppsatts på förutnämnda lista.

Någon tid därefter fick han besked att gå till rådhuset i Bützow och där skriva sitt namn på en där utlagd lista och om han gjorde detta skulle detta räknas som om han fullgjort sin röstning. Detta vägrade emellertid Breitner. Han träffade sedan en sekreterare från SED, vilken omtalade för honom att sådana personer som icke gillade den nuvarande regimen hade de inget bruk för. Sekreteraren hade sagt till honom att det skulle säkert komma en tid, då han skulle ångra sitt handlingssätt. Senare hade han genom en person fått veta, att hans namn fortfarande stod på denna s.k. svarta lista.

Några veckor senare fick han besked om, att han strukits som medlem i den s.k. hantverkarekammaren och att han omedelbart skulle insända sitt hantverkskort, vilket han också gjorde. Han erhöll då besked, att han därest icke inkom med ny ansökan till hantverkarekammaren kunde han icke fortsätta sin rörelse.

Breitner insände därför ansökan (tre gånger) men vägrades varje gång nytt hantverkskort. Kort tid härefter erhöll han besked, att han skulle ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i Bützow, men detta vägrade Breitner. Han förstod då, att det icke var möjligt för honom att stanna kvar i Bützow utan beslutade sig för att fly till Sverige och sålde därför alla sina tillhörigheter.”

Wilhelm Breitner uppmanades 1949 att infinna sig i rådhuset i Bützow och skriva på en lista. Det skulle räknas som en röst. Foto: Lena Breitner

Jag läser noggrant nyheterna om folkomröstningarna i Ukraina. TT använder begreppet skenfolkomröstningar i en artikel i dagens SvD (som jag ännu inte hittat på nätet). I Donetsk, Luhansk, Cherson och Zaporizjzja går myndighetspersoner runt och knackar dörr och så samlar de in röster om befolkningen säger ja till att införlivas med Ryssland. Insamlingen ska ske under fyra dagar. 

En borgmästare uppmanar via appen Telegram medborgarna att inte öppna dörrar och att absolut inte vara i närheten av ockupationsmaktens (dator)utrustning. I en annan artikel använder SvD:s Tea Oscarsson begreppet ”påtvingad folkomröstning” om vad svenskkolonin i Ukraina drabbats av. I SvD-artikeln beskrivs att myndighetspersoner och kravallpolis anländer. Byborna får veta att byäldsten avsatts och att det ska folkomröstas på fredagen. Men i går hölls ingen folkomröstning. Ockupationsmaktens företrädare drog sig tillbaka. Men äldre som hämtat sin pension är oroliga. De måste uppge sitt passnummer för att få ut sina pengar och är nu oroade över att de bidragit till något de inte vill bidra med. Kanske har de folkomröstat utan att veta om det.

1949. 2014. 2022. Den sovjetryska traditionen känns igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s