Det finns extremt många missuppfattningar kring Stasiarkivet. Ständigt i den svenska debatten påstås att Säpo har ett Stasiarkiv, som borde öppnas. Det går inte ty Säpo har faktiskt inget Stasiarkiv. Det enda Stasiarkivet som finns är det som ligger i Tyskland.

En annan missuppfattning är att arkivet i Tyskland är öppet, underförstått för alla och envar. Så är absolut inte fallet. Tyskland har helt annan sekretesslagstiftning än Sverige och att alla ska få se samma saker som sker med papper i Sverige genom vår offentlighetsprincip gäller alltså inte i Tyskland. Här finns en särlagstiftning och allt beror på vem det är som ansöker.

Bilden jag publicerat visar exempel på vad en forskare/journalist kan få ta del av ibland. Ibland väldigt lite alltså. Dessutom vet man ju inte heller vad man inte får se.

Som journalist och forskare i Stasiarkivet möts man av sekretess. Offer ska skyddas.

Tänk på att Stasiarkivet i huvudsak består av en fd diktaturs övergrepp på enskilda individer. Även om många saker är sanna så behöver de inte vara det. Stasi har dokumenterat enorma mängder av informationer som lämnats till dem. Ibland finns det skäl att hänga ut dessa rapportörer, men man bör också vara medveten om att många människor såg till att lämna så vaga uppgifter för att helt enkelt göra sig så lite tjänstvillig som möjligt.

Dessa avvägningar om hur dokument ska tolkas kräver experter. Är du själv ett offer har du rätt att se vad som rapporterats om dig. Ungefär i all fall. Vill du ha grundlig genomgång av vad som gäller bör du läsa denna FAQ om Stasiarkivet som jag skrev år 2015.