För andra gången har jag lyssnat på Anna Kinberg Batras sommarprogram. Det är kort och gott lysande. Lysande i egenskap av sätt att hantera och resonera kring sin nära historia. Hur var det nu med farfar? Den biologiska. Helt klart inlåst och galen. Men var han spion också? Anna Kinberg Batra står utan svar. 

Vid omkring tolv års ålder träffar hon för första gången sin biologiska farfar. Inte på vilket ställe som helst. Albert Hilding* Kinberg var inlåst Beckomberga och visade gärna sina ärr runt handlederna. De efter tortyren. 

”Han var den längsta farbror jag någonsin sett.” 

Hennes pappa brukade berätta att Hilding lämnat familjen när pappa var liten. Det är röriga familjeförhållanden. En enkel koll i databaser visar att skilsmässan inträffade ett halvår innan Anna Kinberg Batras pappa föddes. Samtidigt står fadern med på födelseannonsen i SvD. Han lämnade tydligen frun för att gifta sig med en annan. Men vigsel två hände först två år senare på midsommarafton 1945. Det är rörigt.

Albert Hilding* Kinberg målar man inte in i ett hörn. Han är hal som en ål. Svårbegriplig. 

Att Albert Hilding Kinberg var en orolig själ står klart med enkla databassökningar. Det drama under kalla kriget i Berlin som Anna Kinberg Batra beskriver resulterar i ärr på händerna hela vägen runt. Blind på ena ögat. Han hade torterats. 1954 blev han rikskänd, eller snarare världskänd. 

”Goes beserk in East Berlin, tries to enter Soviet Embassy”, rapporterade Associated Press, AP, den 11 februari 1954. 

”Redlig jätte slår ner fem poliser”, hade Daily Express som rubrik enligt SvD. 

”Claimed to be relative to Molotov”, rapporteras dagen efter gripandet varpå modern bestämt avvisar att Albert Hilding Kinberg skulle ha haft avsikt att ha ihjäl Molotov. 

”Has been sent to East Zone insande assylumt”, rapporteras den 13:e. 

När Anna Kindberg Batra ska bli partiledare kommer Aftonbladet med sin story. De har fått ut dokument från Allmänna säkerhetstjänsten och menar att hennes farfar varit nazistisk spion under andra världskriget. Men har de belägg för detta? 

Anna Kinberg Batras egna slutsatser vilar inte åt det mera spännande hållet. Inte mina heller. Hennes farfar var en orolig själ. I SVD-arkivet beskrivs han som en man som driver sin affärsverksamhet ”utan fasta former”. Anna Kinberg Batra menar att han var någon som borde ha fått hjälp. Av SvD-arkivet framgår att Albert Hilding Kinberg inte vill bli hjälpt av UD när han släppts ut ur DDR. Han flyr från planet och hamnar på ett café. Händelseförloppet är motsägelsefullt. Han har ju precis påståtts ha varit nästan avliden av alla skador han fått av DDR:s folkpolis. 

Att Anna Kinberg Batras bror inte fick ut så mycket papper från Säpos avställda arkiv i Arninge om farfar Kinberg, samt nekades större delen av dokumenten, förvånar mig inte. Jag känner lössen på gången.

En motivering med många paragrafer om Rikets säkerhet och bladi bladi bla betyder faktiskt ingenting i min värld. Jag bara ler. För efter Guillous KGB-affär (den där Expressen fick ut Gergel och Lembergs akter) och efter att TV4 fått ut för mycket av Ströbergakten så blev tjänstemännen jävligt rädda. De är nämligen personligt ansvariga om de lämnar ut för mycket.

Tjänstemannen som lämnade ut Gergel, Lemberg och Ströberg var nog det räddaste jag haft på telefon. Efter KGB-affären och Ströbergdokumentären försvann han och ersattes av hård sekretess med många paragrafers motivering. Sötebrödsdagarna för oss som fått ta del av arkivet var över.

En dag pratade jag med en välkänd rättsmedicinare som berättade att det där med vad man fick lämna ut var ju så svårt att han undervisade sina elever i att säga nej.

På grund av det personliga ansvaret var det bättre att neka och motivera detta med en lång rad paragrafer. Uppmanade gärna vederbörande att överklaga! På så sätt gjorde man aldrig fel.

Själv har jag haft förmånen att få se hela hemligstämplade personakter från Säpo. Det var före sekretessen slog till på Arninge. Jag har läst min mans och min morbrors Säpoakter. De är intressanta, men inte spännande.

När jag bad vänner ansöka om att också få se akterna fick de stort nej. Mängden av olika paragrafer som radades upp för att mina vänner inte kunde få se akterna skulle kunna få vem som helst att tro att jorden skulle gå under om någon fick se vad där stod. Världens scoop låg säkert bakom. Hur mycket myror i skallen kan inte dessa nekandebrev skapa.

I verkligheten innehöll morbrors Säpoakt i princip bara folkbokföringsuppgifter från Sverige, Danmark och Irland. Säpo hade helt enkelt gjort min släktforskning åt mig! Tack för det! Jag älskar Säpo! Ja, och så hade han skickat tre brev till Irlands premiärminister, varav ett hade uppfattats som ett hot. Vad det innehöll vet jag inte. Jag hade velat läsa, för min morbrors skolgång var det ju lite si och så med på grund av kriget och engelska fick han nog inte läsa när han kom till Sverige 1949.

Irländarna hörde av sig till Sverige om vem min morbror var. Till svar fick de att han var en skicklig glasblåsare. Det var alltså detta som låg bakom hemligstämplarna! Vilka länder vi samarbetar med är alltså superhemligt! Mellanstatliga relationer måste skyddas! Liksom att min morbrors kollegor rapporterat om honom som en skicklig glasblåsare.

Säpos arkiv är oftast inte så spännande som många tror. I Albert Hilding Kinbergs fall gissar jag att sekretesslagstiftningens 21 kap 1 paragraf har slagit till. Den om 70 års sekretess – inte för rikets säkerhet utan för att skydda uppgifter om enskilds hälsa, sexualliv m m.

Fallet Albert Hilding Kinberg fascinerar. Personligheten känns igen. Folk i underrättelse- och säkerhetstjänstvärlden har mött många Hildingar i sina dagar och kommer att möta ännu fler. Antingen var de som de var från allra första början och sögs till det hemliga. Eller så utvecklade de sin psykiska ohälsa via denna absurda värld. Att spela ett spel 24/7 och även för sin partner har gjort mer än en till galning. Hur många Hildingar har jag inte stött på i arkiv och i verkligheten. De som inte riktigt hittar hem den dagen då äventyret är över. De klarar helt inte av att leva ett normalt liv.

Anna Kinberg Batra har i alla fall Göran Persson (S) att tacka för det som kom fram om hans farfar. Det var hans idé att klubba en särlagstiftning som öppnade alla dokument fram till 1949. År 2003 gick vi från 70-årig sekretess till 54 år över en natt. Problemet var att denna nya gräns inte flyttades framåt. Öppnandet av Säpodokument har helt enkelt stått stilla i 17-18 år nu.

I och med att vi befinner oss på 2021 är det äntligen dags att varje år begära ut exakt samma handlingar igen, för att se vad man i år kan få ut för nya papper.