I dag den 8 november 2020 är det 500 år sedan ”blodet blandades med vatten och träck och flöt i strömmar nedför Stortorget … det ganska gräsligt var”, som Olaus Petri sammanfattade det.

Minst två av min man Gunnar Ekbergs anfäder blev ett huvud kortare i Stockholms blodbad. Gustav Vasas pappa Erik Johansson Vasa f 1470 var en. Hans svärson Joakim Pedersen Brahe var en annan. Skarprättaren hette Jürgen Homut.

Joakim Pedersen Brahes fru Margareta Eriksdotter Vasa hade två barn som är Gunnars anfäder, nämligen dottern Brita f 1518 och sonen Per f 1520. Släktskapet till Gustav Vasa och hans far går även via Gustav Vasas son Johan III.

Margareta Eriksdotter Vasa fördes sommaren 1521 till Köpenhamn, där hon sattes i Blåtårn i sällskap med sin mor, mormor, moster och systrarna Märta och Emerentia. Alla överlevde inte där utan dog i pesten.

Margareta Eriksdotter Vasas mormor var Sigrid Eskilsdotter Banér av Lindholmen och Kastelholm. Sigrid Eskilsdotter var en av få kvinnor som dömdes till döden i Stockholms blodbad, men hon slapp sätta livet till. Hennes dotter Kristina Nilsdotter Gyllenstierna av Lundholm, som efter makens Sten Stures död på Mälarens is i februari 1520 höll Stockholm i sju månader under danskarnas belägring.

Om ni tycker detta låter rörigt så har jag full förståelse, men känslan av att alla är släkt med alla är befogad. Har man väl kommit in på någon adels- eller kungagren är det väldigt tydligt att man gifter in sig i släkten igen och igen och igen.

Oavsett är kvinnorna som berörs av blodbadet antagligen mer intressanta än männen som miste nacken. Det är i alla fall min spontana bild.

p.s. Om vi tar ställning i konflikten? Absolut inte. Min man har ett ben i vart läger. Även Kristian Tyranns farfar var min mans anfader, så en kusin till hans anfader ser till att nacka två andra anfäder. Själv är jag smålänning på fädernet så jag tenderar nog att vara mer åt Dackehållet. Typ inte för någon där uppe i Stockholm.