Tänk att min man Gunnar Ekberg är direkt bördig efter Sverige förste underrättelsechef Jöran Persson. Han som gick ett förfärligt öde till mötes på Brunkebergstorg 1568.

Första gången jag fick höra talas om Jöran Persson var på en kryssning med Militärhistoriskt bibliotek, SMB, 2006. Den tidigare chefen för Säpos ryssrotel, Tore Forsberg, var sist ut för dagen under en två dagar lång konferens. Här berättade han bland annat om svensk underrättelsehistoria. Han menade att den som för första gången byggde upp en underrättelseorganisation var Erik XIV, Gustav Vasas son och Gunnar Ekbergs anfader Johan den III:s halvbror.

Han tog då den mest begåvade man han hade i sin administration och den karln hette Jöran Persson, berättade Tore Forsberg. ”Och Jöran Persson blev då kungens spionchef. Han fick tre uppdrag av kungen. För det första att hålla koll på danskarna. Och så ryssarna lite grand. Men framför allt på högadeln.” 

Just detta, att Jöran Persson är historisk i egenskap av Sveriges förste spionchef är väldigt okänt. Ja, så okänt att den som söker på nätet bara hittar det på mina bloggar.

För en tid sedan publicerade jag den första artikeln på min underrättelseblogg, där ni har ett referat från Tore Forsbergs föredrag från 2006. En vän spelade tack och lov in föredraget så det finns bevarat.

Jöran Persson Salamontanus adlades Tegel 1563 och förde tre tegelstenar i vapnet. Han fråntogs titeln i samband med sitt fall. Hans ena son Erik fick tillbaka titeln men dog barnlös, varför ätten är utdöd på svärdssidan.

Här på bloggen tänkte jag snarare sätta Jöran Perssons liv i sitt sammanhang, och koppla det till Ekbergarna. En av källorna jag haft är historikern Jerker Rosén, som har en biografi på Riksarkivets hemsida. En annan är Runeberg, som har en mustig beskrivning om ”den olycklige Jöran Person”.

Mustig beskrivning hämtat från Runeberg. Jöran Persson beskrivs som olycklig och som undergick en hånlog död.

Jöran Persson var född omkring 1530 och troligen i gruvbyn Sala. Hans far var präst och benämns ibland Per Johansson, ibland Petrus Salamontanus, det senare en latiniserad form inspirerad av orten där han var präst: Sala. Prästen Per Johansson gifte sig med Anna Jönsdotter.

Jöran Persson fick troligen först sin utbildning i Strängnäs. Som ett led i att minska gammeladelns makt pekar flera historiker på att Gustav Vasa lät finansiera begåvade icke adliga ynglingars studier. Vid 1550-talets första hälft befann sig Göran Persson i Wittenberg och studerade här främst juridik varefter han kom hem till Sverige och började jobba för Gustav Vasa.

Nidbilden av Jöran Persson skapades efter hans död av hans fiender, som var i behov att urskulda Erik XIV.

År 1560 avled Gustav Vasa och hans förstfödde tillträdde som Erik XIV. Nu steg Jöran Persson i graderna och kom troligen att bli den mest inflytelserike tjänstemannen i hela Sverige. Oftast pekar man på att han blev prokurator i Höga nämnden, en slags domstol för rikets säkerhet där Jöran Persson blev dominerande kunglig spionåklagare. Många avrättningar skedde genom domar i Höga nämnden.

Mängder av brev med böner om tjänster finns bevarade. Enligt den tidens rådande kutym var det på många sätt okey att dessa böner även kompletterades med gåvor, så Jöran Perssons förmögenhet steg. Han fick även gåvor och förläningar av Erik XIV. I efterhand har detta använts som motiv för att nedsättande beskriva Jöran Persson, men historikerna som granskat denna tid pekar entydigt på en obotligt lojal tjänsteman.

Gustav Vasa kringskar högadelns makt genom att finansiera begåvade unga mäns studier utomlands och knöt dem sedan till sin statsförvaltning. Även hans söner verkade på samma sätt för att få lojala tjänstemän i stadsförvaltningen.

Det slutade inte bra för Jöran Persson och hans fall är direkt kopplat till hans härskare.

Erik XIV fick psykiska problem, möjligen hjälpt av lite gift. Kungen gifte sig dessutom med en kvinna av folket, vilket för den tiden ansågs som spiken i kistan för hans styre. Vasaätten hade nämligen inte vid den här tiden något långt och tjusigt släktträd att visa upp. Genom att gifta sig fint, som halvbrodern Johan III hade gjort, kunde han ha ympat in lite fina anor och därmed legitimerat sin ätt. Karin Månsdotter kunde inte bidra med något av värde för att bevara Erik XIV:s ättlingar på Sveriges tron.

Höga nämnden hade också allt fått drag av en politisk domstol, vilket retade högadeln. Gunnar Ekbergs anfader hertig Johan och hans tjänare råkade ut för rättegångar 1562-63, från 1566 och framåt var ätten Sture inför skranket.

Svante Stensson Sture av ätten Natt och Dag mördades i Uppsala tillsammans med sönerna Nils och Erik. Änkan Märta Eriksdotter Leijonhufvuds hämnd efter Sturemorden 1567 blev grym. Gunnar Ekberg stammar efter deras dotter Anna Kristina Svantesdotter Sture, vars make halshöggs vid Linköpings blodbad 1600 där Jöran Perssons son Erik Göransson Tegel var spionåklagare.

Det hela eskalerar i och med de så kallade Sturemorden 1567, där Gunnar Ekbergs anfader Svante Stensson Sture, f 1517 och även kallad Svante Sture d y, blev av med nacken liksom de 20-åriga sönerna Nils och Erik.

För eftervärlden pekar man på ”Sturarna” som håller på att intrigera och försöka ta makten, men efter att ha läst på känns det snarare som om det är en maktfull kvinna som håller i tåtarna – Kung Märta, som är Gunnar Ekbergs anmoder hon också.

Svante Stensson Sture är släkt med Gunnar Ekberg på Magnus Stenbocks hustrus sida. Gunnar Ekbergs farfars morfars farfars morfar Magnus Stenbocks hustru hette Eva Magdalena Oxenstierna af Korsholm och Wasa och hennes farmors mor Anna Kristina Svantesdotter Sture var dotter till den avrättade Svante Stensson Sture.

Anna Kristina Svantesdotter Stures mamma var Märtha Eriksdotter Leijonhufvud som fick epitetet ”Kung Märta” då maken var borta mycket och då hon drev den ekonomiska verksamheten med fast hand. Hon var dessutom svägerska till Gustav Vasa, syster till hans fru drottning Margareta Leijonhufvud, moster till nästa drottning och fru till Gustav Vasa (Katarina Gustafsdotter Stenbock) samt även svärdotter till Kristina Gyllenstierna, som var halvsyster till Gustav Vasas mamma Cecilia Månsdotter Eka. Hon ansågs vara den främsta kvinnan inom Vasaättens krets och hon utnyttjade sin makt.

”Kung Märta” förhandlade vid förlikningen om Sturemorden och använde sedan pengarna till att avsätta Erik XIV och sätta Johan III på tronen. Mycket talar för att hon var en av dem mest instrumentella personerna till att inte bara avsätta kungen utan även se till att Jöran Persson blev torterad till döds. Sicken släkt min man har!

Kung Märta var född Leijonhufvud och styrde både familjens ekonomi och det politiska kontakterna. Hon utnyttjade sin position som syster och moster till drottningar, svägerska till kungen, som hon dessutom var kusin med.

De efterlevande med Kung Märta i spetsen pekade ut Jöran Persson som roten till allt ont. Den 5 sept 1567 dömdes han och hustrun till döden, men domen verkställdes inte.

Jöran Persson och hans familj fick tillfällig respit, men när hertigarna Johan och Karl året därpå belägrade Stockholm offrade Erik XIV sin mest trogne tjänsteman och lämnade över till fiendesidan.

Dödsdomen skulle verkställas genom stegling. Det började med att man skar av öronen långt in i huvudet. Sedan hissades han upp i galgen och fick hänga där en stund. När han hissats ned sträcktes hans armar och ben via fyra pålar varefter benen systematiskt krossades med järnrör. Sedan fick Jöran Persson, som inte gav ifrån sig ett ljud, ligga där en stund innan bödeln gick på nästa uppdrag: att krossa bröstkorgen. Då kom hertig Karl förbi och efter några slag ska Jöran Persson ha bett hertigen nåd för att förkorta pinan, vilket beviljades genom halshuggning. Kroppen styckades och lades upp på stegel och hjul.

Tretton generationer från Gunnar hittar vi Sveriges förste underrättelsechef Jöran Persson, som adlades Tegel men som fråntogs sin titel. Hans fru och barn skyddades av hertig Karl, som senare blev kung Karl IX och som hade båda sönerna i sin tjänst.

Jöran Perssons pappa var troligen död 1568, men hans åldriga mor Anna Jönsdotter levde fortfarande. Då Gunnar Ekbergs anfader Johan låtit mörda Erik XIV och tagit makten som Johan III med Kung Märta som stöd beslöts att låta avrätta inte bar Jöran Persson, utan även resten av familjen.

Anna Jönsdotter anklagades för trolldom och skulle genomgå rådbråkning. Hon lyckades dock undvika detta. På väg till avrättningen kastade hon sig av hästen och bröt nacken. En påle slogs genom hennes rygg.

Jöran Perssons fru, som också hette Anna, och de två sönerna Erik och Anders flydde och fick beskydd hos hertig Karl, som i lät utbilda dem och hade dem båda i sin tjänst när han blev kung. Adelskapet gavs åter till Erik Jöransson Tegel, som kom han att verka som underrättelsechef och spionåklagare även han. Han fick inga barn så adliga ätten Tegel dog ut på svärdssidan med honom 1636.

Runeberg pekar på att släkten gick vidare på kvinnolinjen efter Anders Jöransson vilket alltså är Gunnar Ekbergs släktgren. Ibland skrivs hans namn som Anders Göransson Tegel men han fick aldrig återta adelskapet. Jag använder det dock i mitt träd, men av mera praktiska skäl för att hitta honom vid sökningar.

Sammantaget är historiker sedan många årtionden tillbaka eniga om att personer som Jöran Persson tillhörde en skara unga begåvade män som härskarna såg som viktiga att rekrytera för att kringgå hotet från högadeln.

Högadeln å sin sida var ursinniga då icke-adliga eller nyadlade fick befordringar som borde tillfallit dem. När härskaren dog eller avsattes kom högadeln att skoningslöst förtala dessa uppkomlingar. Det gick ju inte att påstå att Erik XIV hade gjort något dumt som kung, eller beröra att han blivit mördad av sin halvbror, gissningsvis med högadelns hjälp. Istället var allt Jöran Perssons fel. Naturligtvis!

I verkligheten var Jöran Persson alltså en mycket skicklig spionchef vars främsta uppgift var rikets säkerhet och där det största hotet vid denna tid hette högadeln.

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Har gett ut boken Det hemliga Malmö 2020 (med Gunnar Ekberg) och Om Tango 2001 - om ordlösa samtal om konsten att kramas. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: