Öster och söder om sjön Åsnen har min släkt sina rötter, både på farmors och farfars sida. I förra veckan var vi i Jät på utflykt. Dess gamla kyrka är väl värd ett besök, oavsett om släkten har kopplingar hit eller inte.

Min farmors mormors mor Ingjerd Månsdotter föddes den 24 november 1796 i Helgåckra, eller Helgåkra som platsen i dag kallas.

I mitten på 1800-talet ska prästen i Skatelöv felaktigt påstå att hon är född i januari, varför denna uppgift ibland förekommer i vissa släktträd. Misstaget är alltså att ha glömt ett streck där 24/11 plötsligt blivit 21/1!

• 

• 

• 

• 

• 

Helgåkra ligger precis där den nya kyrkan i Jät ligger i dag. Ingjerds föräldrar Måns Jönsson och Martha Thoresdotter hade dock ingen ny kyrka vid husknuten. De fick ta sig flera kilometer till den vackra sockenkyrkan från 1200-talet.

Kyrkan är bedömd som uppförd senast 1250 och påminner exteriört mycket om Vederslövs gamla kyrka, där jag är döpt.

Den 27 november 1796 skulle Ingjerd Månsdotter döpas. Klockstapel med ursprung från 1600-talet måste ha ringt. Föräldrarna gick in via vapenhuset, som 1758 hade smyckats av målaren Per Olsson. Här kunde föräldrarna beskåda Kristi dop och intåget i Jerusalem.

Vi missade konstnärens signering ovanför fönstret på västväggen. Visst är målningarna bedårande?

Ingjerd Månsdotter är intressant då hon tillhör min pappas så kallade mt-linje, dvs moderslinjen. När jag spanar längre bak i trädet är hennes mor, mormor, mormors mor samt mormors mormor alla från Jät. Vi hamnar alltså borta i slutet på 1600-talet.

Hur såg kyrkan ut för dessa sockenbor? Jag vet inte. Långhuset invändiga målningar är nämligen från 1749 och utförda av Johan Christian Zschotzscher, en i Småland berömd kyrkomålare, som har egen sida på Wikipedia. Av listan med kyrkor han dekorerat framgår att många av mina släktingar har sett hans alster. I Allmundsryd, Kalvsvik, Bergunda och Skatelöv är dock målningarna borta.

Oavsett har vi i alla fall en bild av hur kyrkan såg ut när Måns Jönsson och Martha Thoresdotter förde sin dotter Ingjerd till dopet.

• 

• 

• 

• 

Ingjerd Månsdotter bodde inte länge i Jät. Vid ungefär fyra års ålder flyttade familjen till Kalvsvik, men hon bör ha kommit och hälsat på för hennes mormor bodde kvar i Jät till sin död 1811.

Kanske gick Ingjerd till kyrkan som tonåring och kikade på fröken Eketrä som låg på lit de parade i sakristian?

Sakristian är väl värd ett besök. Här finns målningar från 1735 av Carl Ruth. Takmålningen från Johannesevangeliet är inte så skarp, men väggmålningarna med apostlarna och en Jesus i skulptur som hänger ut från väggen är bedårande.

Någon Fröken Eketrä såg vi inte röken av men berättelserna om henne är kittlande.

Under koret finns gravkammare. En inrättad 1719 till Christer Boije på Lidhem och en annan utgrävd åt Bengt Uggla på Jätsberg på 1740-talet. Vid den senare utgrävningen påträffades en väl mumifierad kvinnokropp, som lades i en kista i Jäts sakristia för allmänhetens beskådan.

Ingen visste vem hon var, men kallades ”Fröken Eketrä” och långt in på 1900-talet var hon en stor sevärdhet. Därefter lades lock på kistan och fröken Eketrä fick ro. Exakt var vet jag inte.

Men vem var hon? Via Adelsvapen.com står klart att ätten Eketrä hade vissa kopplingar till Jät och Helgåkra, men några döda fröknar vet jag inte om jag kan skönja. Oavsett borde kanske dagens DNA-kunskaper kunna utvisa vem hon var. Tänk vad spännande om vi är släkt!

I Runeberg hittar jag ett utdrag ur Svenska turistföreningens årsskrift från 1916 om Småland där fröken Eketrä påstods ha legat i marken i hundratals år.

1800-talshistorikern Rogberg ska ha förklarat att ”då ryttmästare Bengt Uggla lät uppkasta mullen under sakristian för att bygga sig en grav, fanns under jorden på några alnars djup en människokropp av kvinnokön. Denna kropp var av ålder alldeles svart och skinnet utspänt, så att när man slog däruppe, gav det ljud ifrån sig som en trumma”.

Nu börjar jag fatta vilket spektakel som fanns i Jät. Intressant nog påstås att löjtnanten Per Sjöblad till Gimatorp och Heljåkra låg under kyrkogången och var ännu 1770 oförmultnad fastän han legat i jord i över 100 år.

Adelsätten heter egentligen Siöblad och Per var född 1637. Han avled i maj 1672 och hade alltså legat i jorden i princip oförmultnad i 102 år. Per Siöblad till Gemmatorp och Helgåkra krigade mot dansken 1658. År 1662 gifte han sig med Maria Eketrä, som förde Helgåkra i boet. Hon överlevde tre makar och dog på Helgåkra 1709. Hon är begravd i Jät.

Om ”fröken Eketrä” hade legat flera hundra år i Jäts jord hette hon nog något annat. Ätten Eketrä adlades först 1607 och var då verksam i Finland. Hon kanske inte var fröken utan fru, eller änka.

Jag har ännu en släktgren som går till Jät. Via en dansk släktforskare har jag kunnat belägga att farfars far AG Magnusson har U5a1a2b som mitokondrielinje.

Den danske släktforskaren har i ett mejl till en annan släktforskare pekat på att ”HVR1 mutation T16086C är unik för den svenska grenen av U5a1a2b”, vilket jag råkar begripa nada av i nuläget.

Tänk om mumien kunde dna-testas? Kanske vi skulle vara något på spåret? Tanken är kittlande.