I början på 2000-talet var jag på middag hos en fd Säpochef. Jag var en av få gäster som inte hade jobbat inom de hemliga tjänsterna. Det här var Spy bar på riktigt. Mellan skål och vägg diskuterades minnesrika ögonblick. Det var då jag fick höra talas om Boris Jeltsins toalett, byggd för en skitning.

Själv minns jag Jeltsins statsbesök 1997. Jag tyckte synd om den då mycket magra kronprinsessan Victoria som fick ta emot ett statsöverhuvud som uppenbarligen var asplakat. Få en kindpuss av honom? Vilket öde!

I ett inslag från SVT kan jag återuppleva hur den ryske presidenten stapplar fram genom sitt statsbesök. I inslaget hör vi reportern (låter som Rolf Fredriksson) berätta om besöket i riksdagen där det refereras till presskonferens dagen innan. Jeltsin baxas ut ur en vagn.

Efter det ”trötta och stundtals förvirrande framträdande på presskonferensen i går var spänningen stor om hans form i dag” säger reportern och visar klipp där Jeltsin leds rätt. Den ryske ledaren gick till ”fel talarstol och han lät lite sluddrig först.” Att Jeltsin var välmarinerad av alkohol kunde ingen betvivla, även om det inte sades rakt ut i statstelevisionen.

I vilket skick en kärnvapenmakts ledare är och när vederbörande förväntas trilla av pinn var år 1997 en precis lika relevant fråga att få besvarad som när Donald Trump 2018 fick till ett historiskt toppmöte med Nordkoreas diktator Kim Jong Un i Singapore. Krumbukterna i dag är dock långt fler då alla inblandade vet att dna är underrättelseinformation.

”En nordkoreansk vakt med handskar på händerna inspekterade noggrant stolen som Kim Jong-Un skulle sitta på och undersökte den svarta pennan. I sista ögonblicket försåg i stället Kims yngre syster, Kim Yo-Jong, honom med en egen penna”, skrev Expressens Mats Larsson i en analys 2018.

Han var inte ensam om att driva tesen att nordkoreanerna var rädda för spioner som ska lönnmörda dess ledare. Visst är mord en potentiell faktor att beakta, men själv noterar jag att ingen andas att en date med Kim Jong Un kan syfta till att plocka lite dna för att se hur han mår. Att systern följde med på resan kanske inte var för att hon var en maktfaktor att räkna med. Hon kanske bara var med för att förvirra främmande makts analyser.

En forskare jag träffade för ett par år sedan sa att det räcker med ett hårstrå för att se vilka sjukdomar jag haft, och kanske till och med vad jag håller på att dö i utan att veta om det. Inget nytt under solen alltså. Det är gammal kunskap.

Hade svenska hysch-hysch år 1997 inspirerats av Kunglig toilette? Historien som berättades för mig på den där middagen med underrättelse- och säkerhetsfolk handlade om att de gjort en Lars Molin åt Jeltsin. Byggt ett hemlighus för en enda spolning. För en brumelibrum eller en plingelipling. Vad analyserna av Jeltsins Nr 1 eller Nr 2 hade gett förklarades aldrig där mellan skål och vägg. Kanske de hemliga männen inte visste. Är övertygad om att labbanalyserna gjordes av annat samarbetsland. Rackarns roligt jobb hade det i alla fall varit.

Fattar ni nu att varför alla statsledare måste göra mängder av krumbukter för att byta mötesrum och ändra i tidsplaner och byta pennor? Det handlar inte nödvändigtvis om att parera för utplacerat polonium-210 eller annat som kan leda till en snabb och plågsam död. Sätt på er dna-glasögonen!

I april 2020 var det ju lite oroligt kring Nordkoreas ledare. Han hade inte synts till på ett tag och rykten gick om att han var sjuk. På en pressträff fick USA:s president Donald Trump frågor om Kim Jong-uns hälsa.

Först svarade Trump kryptiskt att han hade ”a very good idea” om hur det stod till med hälsan. För att senare säga om diktatorns hälsostatus att ”I can’t tell you, exactly — yes, I do have a very good idea, but I can’t talk about it now. I just wish him well.”

Det är inte första gången jag hör Trump vara glappkäft om sådant som är uppenbar underrättelseinformation han borde varit tyst om. Nu gjorde han det igen. Exakt vad diktatorn led av fick vi inte veta, men Trump hade tydligen klart för sig vad det var.

Varför Trump ville visa sig allvetande för journalister har jag undrat över. Kanske var det något riktigt underhållande underrättelse- och säkerhetsorganen haft att berätta. ”Kim? I just (mohaha) wish him well.”

Kommer ni ihåg hur svensk press spekulerade om Hillary Clinton när hon kandiderade till president? Hennes ålder och hälsa var ständigt på tapeten. Ingen visste ju hur hon mådde, påstods det. Självklart visste tillräckligt många underrättelse- och säkerhetstjänster exakt vad den tidigare amerikanska utrikesministerns dna hade att berätta. Det räcker ju med att ha fått tag på ett glas hon druckit ur, eller ett hårstrå.

Angela Merkel. Vladimir Putin. Brittiska drottningen. Tror ni att deras hälsostatus är en väl förborgad hemlighet? Om man redan på 1900-talet samlade på dna för att kontrollera statusen på viktiga personer är metoden naturligtvis forfarande i bruk. Jag har länge anat att potentaters utlandsresor innebär egen städpersonal med medhavda dammsugare och fel hårstrån som sprids ut både här och där.

Detta tål att tänka på när man i dag diskuterar användning av privata företags dna-databaser för att lösa diverse grova brott som mord. Hur förfärligt är detta jämfört med vad som sedan 1900-talet varit i bruk? Kan vi översätta amerikanska mordutredningar till den svenska verkligheten?

Vi bör beakta att Golden State killer utreddes av FBI, Federal Bureau of Investigation, en säkerhetstjänst eller i klarspråk en spion- och terroristjagarorganisation med extraordinära befogenheter och arbetsmetoder för att skydda rikets säkerhet.

Svenska medborgare lämnar sitt dna till företag i USA. Det är bara att inse. Vill FBI in så tar de sig in i databaserna så gör de det. Därav kapitulationen från vissa företag. Nycklarna har de säkert redan ändå.

Hur löste man fallet med Golden State killer? Inte bara genom släktforskning. Det avgörande beviset för att gripa Joseph James DeAngelo var vad säkerhetstjänsten rotat fram i hans sopor. En använd näsduk som analyserats gav träff. Tänk på det nästa gång du ser statsledare torka sig om munnen. Sluta fråga vår statsminister eller kungafamiljen om de sopsorterar. Naturligtvis är deras sopor potentiell underrättelseinformation och därför tas deras spill omhand på ett helt annat sätt och kan inte med sanning kommenteras.

Frågan om vi i Sverige ska använda släktforskning som metod för att lösa grova brott handlar långt mer än om att få tillgång till en eller annan dna-databas i USA.

I grund och botten måste svenskar förstå att Golden State killer-fallet löstes av en spion- och terroristjägareorganisation säkerligen långt flexiblare i metoderna än vad Säpo är.

Efter glädjeruset av att troligen ha löst dubbelmordet i Linköping behöver svensk media nyktra till. Det är en skyldighet att bevaka och förhålla sig kritisk till hur nya utredningsmetoder nu ska översättas till svenska förhållanden. Möjligheterna är enorma. Etiken begränsar.

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Har gett ut boken Det hemliga Malmö 2020 (med Gunnar Ekberg) och Om Tango 2001 - om ordlösa samtal om konsten att kramas. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: