Här kommer ännu ett inlägg till min man Gunnar Ekberg och hans familj och andra släktingar som är bördiga efter baron Claes Edward Barnekow.

Wilhelm Erövraren var er anfader och hans anfader var Rollo, som blev den förste härskaren över normandiska riket som dateras till 911, året då ett traktat ingicks i Saint-Clair-sur-Epte mellan västfrankernas kung Karl III (den enfaldige) och Rollo. Rollo var viking, men var han kom ifrån är omstritt. I viss historieskrivning kommer han från Norge och kallas Gånge-Rolf, andra hävdar att han är från Danmark. Han kom i alla fall att härska över Normandie med Rouen (Ruda) som sitt säte. 

Det man vet om hans bakgrund är att han rövade runt i dagens norra Frankrike innan han blev normandernas härskare. Han ska ha kidnappat Poppa från Bayeux, troligen efter att han dödat hennes pappa. Antagligen blev hon hans frilla eller ”more danico”, vikingagift. Hon var troligen kristen. Rollo lät döpa sig i Rouen strax efter traktatet i Saint-Clair-sur-Epte tecknadets. En uppgift jag hittat är att dopet var 912, en annan år 915. Barn fick de i alla fall, bland annat William Långsvärd.

Rollos familj är intimt förknippade med katedralen i Rouen, som har lämningar från 300-talet och vars nuvarande byggnad är från 1100-talet. Rollo och Poppa är begravda här och har ett eget kapell där sonen William Långsvärd också ligger. Utbyggnaden av kyrkobyggnaden har alltså skett i etapper, under överinseende av era anfäder, bland annat genom Richard I den orädde.

William Långsvärd var gift med Luitgarde av Vermandois, men de fick inte några barn. Istället har vi ännu ett ”more danico” med Sprota, som i hemlighet födde honom sonen Richard I av Normandie. 

Möjligen var även Sprota ett krigsbyte. William Långsvärd ska ha tagit flera år på sig med att träffa sin son, men när han gjorde det kysste han honom och förklarade honom sin son och skickade honom till Bayreux. Naturligtvis måste vi betrakta detta erkännande av faderskap med viss försiktighet då blodsband vid denna tid ännu inte betraktades som så viktiga.  

Några generationer ner i det normandiska huset hittar vi Wilhelm I eller Wilhelm II, som mest är känd som Wilhelm Erövraren. Genom slaget vid Hastings 1066, som skildras i den berömda Bayreuxtapeten, blev han den förste normandiske kungen av England. Wilhelm Erövraren kallas också the Bastard (oäktingen) då han var sk illegitimt barn efter mätressen Herleva. 

Bayeuxtapeten finns att beskåda på Bayeuxmuseet i Bayeux. Just nu är det stängt på grund av Coronan, men det kommer att öppna igen. Det har varit planer på att låna ut tapeten till England men det är försenat till 2022-23. Mer info här.

Wilhelm erövrarens son Henry I av England, er anfader också, blev kung av England 1100. Hans hustru hette Mathilda av England och hon blev genom sitt första äktenskap kejsarinna av tyskromerska riket.

Som nioåring blev hon skickad till Tyskland för att skolas till drottning. Hon blev bortgift vid elva års ålder genom äktenskapet med Henrich V av Sachsen, som då var 33 år. Hon var kejsarinnan Maud fram till 23 års ålder då maken dog. Vid 18 års ålder hade alla hennes syskon drunknat i en katastrof och hon blev enda legitima arvtagaren till engelska tronen. 

Två år efter att hon blivit änka gifte Matilda om sig med Geoffrey V av Anjou (Gottfrid V av Anjou). Äktenskapet med Geoffrey ”den vackre” uppges ofta ha varit olyckligt och stormigt och Matilda stack direkt hem till sin pappa, för att åter försonas med maken år 1131.

Det kan ju vara bra att ha en tidslinje när man tar del av dessa påståenden om trassel i äktenskapet. Den 25-åriga Matilda gifte sig alltså med en 14-åring, och den så kallade ”försoningen” skedde när han var 18 och hon 29. Två år efter att Matilda valde att åter sammanleva med Geoffrey föddes er anfader Henry II. Genom Geoffrey V av Anjou bildas ätten Plantangenet, vars namn hävdas komma från att han brukade ha en ginstkvist i hjälmen, av latinets planta genista och franskans plante genêt.

När Matildas far dog tog hennes kusin makten och det hela slutade i inbördeskrig i England. Historien är fantastisk. Hon gick i krig, satt belägrad, bars ut som lik från Devizes och flydde, fick hjälp att avsätta kusinen från tronen men fick själv fly tillbaka till Frankrike. Hon vågade aldrig krönas till drottning av England i Westminster Abbey, utan kallade sig bara Lady of the English. Engelsmännen såg henne tydligen som en utlänning. 

Till sist lugnade Mathilda ner sig, enligt min bild när sonen och er anfader Henry II kröntes till kung av England i Westminster Abbey 1154. Han var gift med Eleonore av Akvitanien och paret fick flera barn, bland annat Richard Leijonhjärta och er anmoder Mathilde, som gifte sig med Heinrich av Sachsen, även kallad Heinrich der Löwe. Här grenar er släkt vidare in i ätten Welf, som oftast härskade över Braunschweig och Lüneburg. 

Härskarna över Nordmandiska riket som är era direkta anfäder är
– Rollo  (911–927)
– William I ”långsvärd” (927–942)
– Richard I ”den orädde” (942–996)
– Richard II ”den gode” (996–1027)
– Robert I ”den magnifike” (1027–1035)
– Wilhelm I ibland Wilhelm II ”erövraren” (1035–1087) (blev också kung av England)

Notera att det finns ett ingifte från danska kungahuset in i släkten Welf sommaren 1202. Det var då Mathilda av Englands och Henrik Lejonets son Wilhelm av Lüneburg ”den fete” gifte sig med Valdemar den stores och Sophia av Minsks dotter Helene Valdemarsdotter.

Valdemar den store hade varit dansk kung 1157-1182, och var nu avliden. Sommaren 1202 härskade däremot Helene Valdemarsdotters bror Knud VI över Danmark, men avled i november samma år då Helene Valdemarsdotters andre bror Valdemar Sejr tog över den danska tronen genom kröningen i Lunds domkyrka 25 december 1202. 

Det finns en nordisk koppling till i trädet. Notera att det finns två Magnus på denna linje – Magnus I av Braunschweig-Wolfenbüttel och hans son Magnus II von Braunschweig, Wolfenbüttel und Lüneburg.

Mamman till er anfader Magnus I hette Rixa von Werle (född ca 1270) och hennes mamma var ingen mindre än Rikitsa Birgersdotter av Bjällboätten. Hon var dotter till stormannen Birger Jarl och blev i första giftet drottning av Norge under några få år, i andra giftet blev hon furstinna av Werle.

Genom denna exposé hittar vi minst två helgon. Valdemar den store såg till att få sin pappa Knud Lavard, född omkring 1095, helgonförklarad 1170.

Er anfader prins Knud Lavard blev mördad den 7 januari 1131 och i efterspelen av helgonförklaringen dök Knutsgillena upp. Eftersom helgon brukar få en egen dag på sin dödsdag blev detta den 7 januari. Knutsdagen hölls den 7 januari fram tills 1600-talet då den flyttades till dagens datum den 13 januari (då julen anses vara slut).

Kopplingen till Knutsdagen och att julen är slut var att mördarna passade på när julen var över. Hade de mördat Knut Lavard den 6 januari hade straffen blivit mycket hårdare då julefriden hade störts. Helt logiskt – på medeltiden! 

Matilda av England (1080-1118) hade en mormor som hette Margaret av Skottland och som föddes i exil i Ungern 1045. Familjen återvände till England 1057, men fick åter fly när er anfader Wilhelm Erövraren anföll England och tog makten 1066.

Hon är Skottlands enda helgon och hon kanoniserades år 1250 av påven Innocentius IV. Hennes reliker är försvunna, bland annat ska drottning Mary ha haft hennes huvud i sin ägo.