Min man Gunnar Ekberg säger ofta att han är halvdansk. Född i Malmö med släkt i Danmark. Då måste han ju vara halvdansk. Eller?

Han har fel. För 1,5 år sedan tog jag tag i hans släktforskning och har nu kommit så långt att jag kan dra vissa slutsatser.

Tre generationer bort är alla direkta anfäder svenska skåningar. På fjärde generationen hittar jag en hallänning, en bleking och en Stockholmare. Inte en dansk i sikte.

En gren med tyska anfäder blev 1740-talets första arbetskraftsimport till Kosta glasbruk. Elias och hans son Johan var båda födda i Tyskland. Deras namn har stavats Giörner, Görner och till sist Gerner. Johan och hans avkommor gifte sig med småländskt kvinnfolk innan en drog till Skåne och gifte sig med en tösabid från Fjelie.

Via dna-tester kunde farfars mors okände far identifieras. Baron Claes Edward Barnekow tillhörde tysk uradel. Hans släktträd visar något annat slående. Den kvarvarande skånska adeln försvenskas efter 1658 genom tydliga ingiften av Stockholmare. Inte en dansk i sikte.

Dansktiden återfinns nio generationer bort och här krävs 256 bekräftade danska anfäder för titeln halvdansk. Så många kommer jag aldrig att hitta. 

Elva generationer bort finns dansken Jacob Clausen, Malmös borgmästare under 1630-talets glansdagar. Han var född i Helsingör och handlade med Nya Danmark, danska kolonin i Amerika. På Kompanihuset i Malmö finns hans spiselkrans från 1636 med två indianhuvuden, för övrigt Skånes första indianframställning.

Enligt Malmö stad lyder inskriptionen ”Efter denne tid enn anden tid”. Det besannades knappt 18 år efter Jacob Clausens död. Hans skotskättade hustru och barn blev svenskar.

Det hade varit roligt att studera spiselkransen på Kompanihuset, men huset används enbart för intern uthyrning inom Malmö stad.