Som jag minns det var det många år jag hade frågan i bakhuvudet. Skulle jag ta ett DNA-test? Att jag inte kom till skott förrän våren 2018 handlar om att jag faktiskt behövde en människa att ställa frågor till. Om vad det innebar. Vilket företag ska man välja? Säkerhet?

Till sist blev det av och vi var flera i släkterna som slog till. Jag har lärt mig väldigt mycket på de test som togs. För frågan om varför man tar ett test beror ju på så mycket.

Min pappas släkt hade jag väldokumenterad. Enkelt kan jag säga att de kom från norr, söder och väster om Vederslövssjön. Allihop var, förutom vissa smärre undantag, erbarmligt tråkiga. De växte upp, jobbade som drängar och pigor, gifte sig och skaffade sedan barn. När min anfader var stor nog tog han eller hon över gården och så fortsatte det. Kort och gott: DNA blev ett sätt att verifiera min forskning, men också få upp ögonen för de syskon som inte alls hade samma resa.

Här var jag glad och nöjd med ett test på FTDNA. Som bonus och inom ett år har jag fått tag på seriösa och intressanta släktforskare från Sverige och USA. Jag har haft besök från USA allaredan.

Min mammas släkt var helt annorlunda. Där är det svårare att forska. Familjen kom som flyktingar till Sverige i slutet på 40-talet. Av naturliga skäl klippte min familj kontakten till människor som bodde kvar i östtyska zonen, som 1949 skulle bli DDR. Det var helt enkelt farligt för de som levde i diktaturen att ha kontakt med västerlänningar.

Det blev ju inte bättre av att morfar hade fötts i dagens Polen och växt upp som barnhemsbarn i Tyskland. Under 30-talet fick han problem då han inte kunnat bevisa sin tyska härkomst. Hans rötter var minst sagt vaga och den sk arierparagrafen omöjliggjorde ett äktenskap mellan mormor och morfar.

DNA-test har för min mammas familj blivit ett sökande efter våra rötter. Här har jag haft mest hjälp av Ancestry, där jag hittar kopplingar till utvandrare på 1800-talet från Tyskland till Amerika. Jag har också fått tag på seriösa släktforskare som kan koppla ihop vår familj till deras.

Ancestry har också gett mig en fantastisk möjlighet. Via kontakt med en polsk släktforskare har jag fått hjälp att hitta polska och ryska handskrivna dokument som jag aldrig hade hittat på egen hand. Polska kan jag inte och min ryska är mycket begränsad.

För min mans släkt har jag haft nytta av alla tre stora bolag (Ancestry, FTDNA, My Heritage). Jag har haft en grundforskning från en släkting på moderns sida att utgå ifrån. Men även om jag jobbade vidare kändes DNA-träffarna först mest som mumbojumbo. Genombrottet blev att rekrytera kusinbarn och sysslingar etc som också blev nyfikna på om de var släkt med Magnus Stenbock.

Skillnaden mellan min fars släkt och min mans släkt kan enkelt beskrivas som att den senare kom från Skåne. De har rört på sig väldigt mycket. Jag har inte haft ett enda oäkta barn på min raka faderslinje. Här hittade jag flera. Det blev en spännande resa att lösa oäkta fäder.

Vad är då slutsatsen? Att frågan om vilket bolag du ska använda absolut inte går att besvara utan att du berättar vem du är, vad du redan vet och vad du vill ha reda på.

Tänk på att alltid testa äldsta generationen först. När de är borta kan du inte ångra dig. Om ditt test kan ge många svar så är det ingenting mot var dina mor- och farföräldrars test kan ge.

Många litar på att överföringar som kan göras, men det är ingen garanti för framtiden.

Glöm inte att du aldrig ska betala fullpris för någonting. Reorna är så många att det är dumt att slå till på sådant.